Den jobbiga patienten

Läkaren Rob Lamberts skrev ett brev där han tipsar kroniskt sjuka patienter om hur vi ska bete oss mot läkare. I all välmening, säkert. Han förklarar hur viktigt det är att man lyssnar eftersom läkare vill bli lyssnade på. Att man visar respekt. Att läkare blir rädda och arga när de inte kan mest och frustrerade när patienten faktiskt inte blir frisk av deras behandlingar. Att vi tar ifrån dem deras identitet som helare. Och att vi patienter måste förstå det och anpassa vårt beteende efter läkarnas känslor.

Jag undrar varför han inte skriver ett brev till sina kollegor i stället. Vi som har kroniska sjukdomar vet nämligen mycket väl att vi måste trippa på tå för att inte råka trampa på något känsligt läkarego, om vi vill ha någon vård. Vi sitter lydigt där och lägger dyrbar energi och läkartid på att lyssna på utläggningar om saker som vi vet inte stämmer. Utan att rätta eller avbryta, såklart. Man vill ju inte vara en jobbig patient! Att ta med en utskrift från PubMed är det absolut värsta man kan göra. Då antyder man att läkaren inte har all ny forskning i huvudet. Vilken förolämpning!

Allt som oftast finns det inget man kan göra för att undvika att bli den jobbiga patienten. Första gången jag träffade min förra husläkare förklarade hon genast hur trist det var att få ansvar för en så jobbig patient. Jag hade bara hunnit säga ”Hej” och det enda hon visste var att jag hade en ME-diagnos. Det enda jag behövde var hjälp med en öroninflammation. Jag vet faktiskt bättre än att be en VC-läkare om hjälp med min sjukdom.

Jag vet inte riktigt vad man ska jämföra det med: Bemötandet av barn eller kungligheter. Sant är i alla fall att många läkare beter sig som om de vore Sveriges sista frälse. Jag ser fram emot den dag då fler läkare uppskattar pålästa patienter och vill jobba tillsammans med oss. Jag känner ett par sådana läkare och våra möten har en tendens att sluta med, om inte en stor förbättring, så åtminstone ett litet steg i rätt riktning. Till bådas stora förtjusning.

Advertisements

3 kommentarer Lägg till

  1. Johanna skriver:

    Så sant!!!
    Mycket bra skrivet!
    Känner igen mig fullständigt i din text.

  2. A.C. skriver:

    Ja! Precis så är det. Mycket prestige i den där läkartiteln………

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s